Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
att vara rädd för närhet.


Stanna på avstånd (hon kommer ändå aldrig närmare än så)


Och hon vet att hon springer
med brinnande ögon
nypolerade hörn
och igenspacklade sprickor

Med fokuserad blick
och låst hjärta
tar hon sig fram
i ständig rörelse

Alltid lite högre
lite mer
där gränser har kapsejsat
och haven är som djupast

Andra ser henne flyga
leva av kort beröring och puls
men omedvetet döljer hon
hur asfalt bränner torr hud
och hur alla avsked lämnat svidande sår
innanför hud och emigration

Med något blått i blicken
inspekterar hon tvåsamhet
men varje kväll suddas fingeravtryck ut
från händer som kommit alltför nära

(från folk hon kanske velat nudda)




Fri vers av Spegelvänd
Läst 944 gånger
Publicerad 2006-05-16 23:02



Bookmark and Share


  Knastroll VIP
Jag läser och finner mig... mållös...
Dina ord vrider om någonting djupt inom mig...
Fantastiskt ordat!
2006-07-01

  Propella
Om det hade funnits mer än en femma hade du fått den just nu. Gånger två. För det här är så vackert att det försvinner in under skinnet på mig.
2006-05-18

  Tove Meyer VIP
anna jag vet precis. jag känner varje ord. så skör och så rädd, men vill så mycket.
2006-05-17

    vilsen
åh, kommer inte på bra ord, men detta var väldans bra !
2006-05-17
  > Nästa text
< Föregående

Spegelvänd
Spegelvänd