Det gamla stallet luktade smuts och gammalt mögel

ändå strålade stjärnorna ikapp just denna natt

Ambra, rökelse och myrra, gåvor för de rika

lämnades fram intill den lilla krubban

(i natt var en frälsare född)

Fadern löste upp den lilla manteln

lyfte barnet upp mot skyn

pekade mot himlen och log

ditt barn är även mitt
 

(stoltheten visste inga gränser)

Frälsaren var återfödd

i kärlek inför världen

skulle riket åter varda

och tron nå nya segrar  

(det var nu undrens tid var här)

Så lyfte han den sista fliken

visade upp sin förstfödda

och mumlet steg ur strupar

då insikten slog likt hammarslag

(Det behövdes ingen omskärelseceremoni)  

                                  @