vid kajen där jag går det blåser skilda vindar
någon utåt havets rand eller svepande ett grand

om benens bara vader
kjolen lyftes mot mitt lår
vattnet stänker salt och vått
jag fattar tag i fållen

vill undgå vindars bråk och rufs en stund
viker av mot hamnens torg där lugn och lä får råda

jag vilar på en bänk i sorg
över havets fallna offer
som lämnat trötta kvinnor kvar
och barnen faderlösa

fakta från en svunnen tid i bilder och i brev
lagt på vinden i ett hörn i gammalt hus i hamnen

så fort tidens tankar flyr
läggs åt sidan och glöms bort
i nya generationers kamp
om livets bröd och skärv

©tk.