Det finns drömmar man aldrig glömmer, det finns drömmar man alltid glömmer. En kort skugga i medvetandet när du vaknar, en skugga som snabbt försvinner när du möter vakenheten. Eller en dröm som är tydlig och klar, en dröm som har ett budskap, som påminner om något viktigt, något man håller på att glömma.
Det var så längesedan. Jag åkte tillsammans med en väninna genom sommarskåne. Vi var på väg till en konferens. Sommaren var ny och fräsch. jag minns hur vi rastade i en grön kulle, satt där med vårt kaffe och våra smörgåsar. Jag minns tydligt hur min väninna såg ut, men underligt nog så har jag glömt hennes namn. Hon är i alla fall död, det vet jag säkert, men jag är ju i den ålder då de flesta av mina gamla vänner gått ur tiden.
Under den konferensen drömde jag en natt en mycket tydlig dröm. Jag är oerhört intresserad av gamla ting, har alltid varit, så jag drömde att jag befann mej i en stor antikaffär, den största jag sett. Min väninna och jag gick runt länge, kommenterade, sade ack och oh och stod en stund vid de allra vackraste tingen. Där fanns en stor matta, som hämtad ur tusen och en natt. Där fanns en liten fingerborg i silver, som gjord för ett mycket litet barnfinger, ja där fanns allt.
Plötsligt upptäckte jag en vidunderligt vacker lampa. Den var stor. Lite påminde den om taklampan i min mans hem, eller kanske påminde den mer om en lampa i en kyrka. Jag föreställde mej hur den skulle se ut om den var tänd. Den skulle säkert lysa upp hela rummet där den hängde, ja det var säkert en bra lampa. Plötsligt kände jag av hela mitt hjärta att jag ville ha lampan, det var som om jag behövde den. Och då blev jag så ledsen. Inte hade jag råd att köpa den, det var ingen idé att ens fråga.
– Jag går ut nu, sa jag till min väninna. Jag kan det här nu.
Men min väninna svarade att hon gärna stannade en stund till och så blev det.
Det dröjde en rejäl stund innan min väninna kom ut. Jag fördrev tiden genom att läsa på löpsedlarna i en kiosk utanför antikboden, tittade lite förstrött på utsikten och på rosorna som växte längs husväggarna.
Då kommer min väninna ut och hon bär på en lampa, och ja, det är min lampa. Hur hade hon råd? Den måste ha varit väldigt dyr.
– Oj, sa jag. Du har köpt den underbara lampan. Hur hade du råd?
Jag hörde själv hur konstigt det lät men ändå fortsatte jag.
– Vad kostade den?
Men min väninna såg så lycklig ut, log med hela ansiktet.
– Kostade? svarade hon. Nej, den kostade inget.
Nu blev jag ännu mer förbryllad. Den underbara lampan kostade inget. Vad handlade det om?
– Jo, fortsatte min väninna. Jag bad om den och då fick jag den genast. Mannen i affären såg så gladut och sa att han älskade när människorna som kom in i hans hus bad om något, för han tyckte så mycket om att ge.
Och där slutade drömmen. Och jag förstod vad den handlade om för den handlade om nåd. Drömmen handlade om en Gud som älskar och som ger gåvor bara man ber om dem.
Och jag förstod att jag hade mycket att lära.