Du kom till mig sakta
Men du tog mig med storm
Som värd att förakta
Har jag brutit var norm

Men jag valde att leva
De' va' inget självklart beslut
Det sägs va mänskligt att fela
Men man döms absolut

Jag har balanserat på gränsen
Till vad en mänska kan ta
Sökt min tröst i frekvensen
När jag gjort nånting bra

Ibland frostnupna grenar
Där såg du mitt djup
Som om rädslan förenar
Inför randen av stup

Att du som förde mig stilla
Till just den jag vill va
Kunde slå mig så illa
Genom ord som du sa

Jag vet jag är trasslig
Ett jävla nervplockepinn
Inför bud oanpasslig
Men jag var ändå din

I bland kärlekens lagar
Har jag gjort allt jag kan
Men ett kryphål beklagar
Att din kärlek försvann

Nu måste kyrkklockan ringa
Som en hädisk markör
För att mitt hjärta betvinga
Alltmedan kärleken dör