Hej.
Min själ saknar dig.

Och hur fan tänkte du?
Undrar nog både du och jag.
Jag mest med en förundrad, fast vänlig ton.

Är det en låda att plocka fram,
eller ska den få vila...
ja det är sannerligen absolut inte något att ila.

Kanske stör som en tjuv om natten.
Men det kändes som om du lämnade en försiktig öppning för ett trevande hej.

Men Rom byggdes inte på en dag
och så gjorde inte förtroende.
För mig.
För dig.
För båda bör tilläggas.

Är rädd,
att det kanske bär mig illa,
och kanske egentligen borde låta vila.
Men jag gillar inte lösa trådar.
Så därför ett väldigt väldigt försiktigt hej.
Min själ saknar dig.