Jag saknar dig inte längre, du fanns alltid i mina tankar men inte idag. Jag fick höra nyheten på din profil att du skulle bli med barn, du sa inte ens ett ord, fast vi delade kärlek tjockare än blod. Den platsen du hade i mitt hjärta finns inte, den rasade som husen nere i stan.

Varje gång jag tänkte på hur det var att vara kär, så var det ditt ansikte som fanns där.
Nu när jag blundar, så visar sig bara livet som är svart, du går iväg och jag vill aldrig veta vart.

Du sa att du älskade mig än, men jag tror nog att dina känslor dog för längesen. Du hade inte modet att klippa av, att de redan hade flugit iväg som fåglar mot ett blåare hav.

Jag sitter på ett tåg som ska ta mig bort, till livet som är kort.
Hoppas att du fått allt det du vill, för när ditt liv tar fart så står mitt still.
Det är väl det som kallas kärlekens ironi, för du är lyckligast när det inte längre är vi