Jag blev ditt
stödhjul

i en process utan dynamik

tills den dagen
du parkerade cykeln

lösgjorde de hårt åtskruvade muttrarna

från ditt

jag

Jag blev din spegel
och du såg dig själv

i ljuset från min utlånade lampa
tills den dagen

du brände glödtråden
och gick stolt ut i vårsolens sken

Men minns vinterns mörker den dag du åter slår på ljusbrytaren

och minns hur jag fyllde på ditt hjärtas skafferi

med varor som aldrig passerar bäst före datum