//För hon har puls, och finns och ÄR. Hon hörs och syns, både här och där. Tar plats med sin rytmiska poesi. Bokstaverade känslor som beskriver deras beteendeepidemi. Människor som hon har mött. Ja, de har både stött och blött. Men min puls håller ännu takten. Och deras ord mot mig får inte makten. //

Det är jobbigt med ensamheten
Att vara en skugga i bakgrunden
Hatar min ångest

Får upp minnesbilder
då min puls låg på 44 slag/minut
Whats the point of existing