Medvetenhet om tras
Du är blott 14 år
De tror de bärgar dig
med lända till förfång
du var då knappt fem år
o sa vad gör den där
vad gör den människan här
Vem dömde dig att hata
o exkludera folk?
Vem sa att mat ska trugas?
Hur blev det mer o mer?
Panikångest vid sju
Men snälla inte du
Du var så liten och
du är så skör ännu
Jag ropar på dig smygande
o undviker din hand
Du är ju vuxen snart
Jag nuddar vid din arm
Jag slutar aldrig säga
du viktigast av allt
Du tror det aldrig går
Jag säger det igen
o mamma sa välj mig
o pappa sa nej mig
Jag sa låt bli att välja
Du ska ha båda två
Vad vuxna skadar dig
mitt älskat kloka barn
Jag vet du är igenom
o ser allt vad det är
Snart ger du dig iväg
före de hinner vakna
Du blir så ständigt borta
för alla alla oss
En egen resa blir
att så förtvivlat veta
hur barndomen din stals
o misshandlade din tilltro
till livet ditt som var