Har fäst min blick mot taket
Ser så mycket med min tomma blick
Mitt tillstånd kan knappast kallas för vaket
Omgivningen vill hjälpa mig, men i tankarna skriker jag: stick!

Ingen förstår
Ingen ställer rätt frågor
Ingen vill veta
Allt de lyckats med, är att mina ytterst känsliga nerver uppreta

Varför kan ingen läsa mina tankar?
Varför kan ingen känna min smärta?
Varför måste jag bokstavera allt?
Trodde att ni fick betalt för att vara alerta

Som om att jag skulle kunna andas lugnare nu...
Jag är uppjagad, okej!? Jag hemsöks av ett konstant spökandes "Buuu!"

Nej, bara låt mig va, låt mig glida undan lite diskret
Jag är död
Jag är död nu
Jag är död om två timmar
Efter det kommer jag att vara död i all evighet