Vit hetero blåögd man
Svensk i Sverigeland
Jag är norm
Detta betyder att jag står i det fridfulla centrumet av en storm

Men jag ser något mer
I spegeln står en man som aldrig ler
Blicken möter inte mina ögon, mannen i spegeln tittar ner
Jag säger: snälla, lyft blicken, jag ber dig jag ber

Innerst inne vet jag vad som är fel
Jag är inte hel
Jag fattas en del
Jag är fattig, motsatsen till värdet av en juvel

Varför står jag alltid ensam framför spegeln?
Det har alltid varit så, mitt liv kretsar kring den regeln
Jag är så dum, det är ju jag som upprätthåller denna situation
Den enda jag kan tänka mig att umgås med är min klon
Men jag har ingen klon, jag är själv i min zon, jag har aldrig känt någon friktion
Det är så det ska va, livets viktigaste lektion
Men, inte ens kan jag säga att jag umgåtts med min reflektion
Min skugga har lämnat mig och min spegelbild kollar mig inte i ögonen,, det finns ingen själv-attraktion

Fast, på ett sätt
Börjar det faktiskt kännas rätt
Att hålla fast vid det som alltid varit, är så lätt
Och jag behöver ju inte så mycket social kontakt för att känna mig mätt
Känns bara dumt att försöka, jag är inte sugen på riskerna som finns i livets roulett
Kanske blir det bättre i himmelriket
Den dagen jag lämnar mitt nedgrävda skelett