Jag ser framför mig stunder av mig
när jag oroas över dig
när jag gråter över ditt förstånd
när jag gråter av skratt i vår närmaste orgasm
när jag tvingas till utandning under dig
när jag skriker av frustration då du inte finns
när tårar kliar
o jag vägrar torka
för
huvudet är regnmoln
i denna omöjlighet
Går det att bli tokig av sorg?
Villkorslös är jag
för vad som helst utom utom
i denna omöjlighet

Fanns kärleken så var det den