det är som att vi gör saker för andra gången
men du minns inte att det hänt förut
att vi suttit precis här
men jag känner igen mig
deja vu i hela kroppen
lurar mig själv att jag vill ta på dig
att jag vill sitta här med dig
när jag bara vill se ut över staden
trycka på knappen se allt sprängas byggnad efter byggnad
och du säger du ska stjäla vad som helst till mig
säger jag lyser om kinderna för jag som en diamant
så vacker, så dyr
men hårdare än sten när man försöker såga itu
en dag kommer du tappa mig i golvet och se att jag visst inte var äkta
bara en billigare variant i glas
man ser nästan inte skillnad
men du kommer se hur jag går i kras
önskar att jag visste bättre
älskar känslan för mycket
så jag fortsätter väl tills du är klar här
som alltid
för det finns inte en chans att jag säger nej
jag har aldrig