Ängsligt avtecknar
sig rädslan
innanför
tågkupéns glas

skratten utanför
smattrar som regnet
mot immade burar
från världens tårar

dunkande räls
genomlöper fingrar
som aktivt trummar
mot obeständiga tankar
smittade av genljud
skrivna i blyerts

timmar av rädsla
möter upp
vid jordens svalg
som oavkortat

slukar horisonter