Du gråter till brus
av forsars utlopp

inväntar insikten
sprungen ur
trögflytande bikter

i flodbäddens sörja
där sel och språng
hindrar flödena

seglånga strimmor
av sorgkantad trasväv

tankens åra fäster

ur slammet urskiljs
gyllene silke

grov karda
lent förd av hand
smeker själen

och nya utsikter
lösgör gårdagens tovor