När vi plockar itu saker blir det ibland lättare att förstå. Så ock med ord.
Jag skulle kunna använda mig av exemplet för stå, men jag ska inte göra det.
Istället vill jag prata om ordet för, dom

För, dom. Vi dömer i förväg. Det kan gå hyfsat fort
En snabb titt, en ännu snabbare tanke, och wolla, så var det gjort
En liten detalj kan så häär snabbt bli något stort

För, dom. Jag har tjänstgjort en del för lite olika tingsrätter här i Skåne. En fantastisk erfarenhet.
Jag har dömt snattare, jag har dömt misshandlare, jag har dömt bönder, ja, och tillochmed den där bagaren som smet!
Ni har väl hört skämtet om bagaren?
Jag har stått öga mot öga med grymhet, fulhet, fräckhet, falskhet, dumhet, vårdslöshet
Jag har sett dem i ögonen, jag har hört vittnesmålen, säker på min sak har jag fråntagit dem deras frihet

Men för, domar, är något annat. Det har inget med tingsrätten att göra
För, domen, är inte bunden till lag och ordning. Trots det kan fördomen, så många fler liv, än tingsrätten, förstöra
För, domen, berättar för oss vilken grupp vi verkar tillhöra
Men det är ett klumpigt fenomen, den tar ingen hänsyn, den är inte öppensinnad, den skapar; allt, som oftast, en himla röra
Lämnar efter sig, sorg, ensamhet,, något som för, domen, är bra på att göra är att förstöra.

Vad kan vara ett alternativ till en för, dom? En sen, dom? Måste det vara så att domen skall falla oavsett? Måste vi leva ett dömande liv? Oavsett om domen kommer vid första ögonkastet, eller vid första handtagningen, eller vid första hundköpet. Måste det vara så?

Vad kan vi göra annars? Vilket ord kan passa in här? För, dom.
Istället för för, dom, kan vi kanske leka en lek med de vi träffar?
En kul lek, en glad lek, en omsorgsfull lek.
Kan vi kanske, istället för att möta folk med för, dom; möta folk med kär, lek?