Trauman

Prägling

Du såg inte mina behov...
av närhet och trygghet

Mitt barndomstrauma,
insåg
som liten att jag måste klara
mig själv utan din närhet

Varje gång du vänder ryggen
och går utan att säga ett ord

Flyr jag inåt, och inser att du
aldrig kommer att ta emot mig,
jag blir det lilla barnet igen....

Jag har än en gång sökt upp dig
som inte kan ge villkorslös kärlek

Tårarna bränner

Du pratar om den men ger inget

Jag förstår att du också är uppe i din
prägling och är i ett dilemma, som bara
kan lösas genom att bli medveten och
att ta eget ansvar för det man sänder
genom ord och kroppsspråk till sin
omgivning

Det man inte förstod som barn kan
bara läkas med öppenhet och förståelse

Acceptans och själv kärlek