sömnlösheten är inte för att du lämnade mig

men för att du aldrig försvann,
för att du fortfarande är här
i sänglakanen och i kuddarna och i mina underkläder,
och överallt på min hud,

och för att du är här i mitt medicinskåp
och i mitt spritskåp,
i min spritflaska, inuti min kropp,

och du är i spegeln och i glasen,
du är i ljuden och rösterna

och jag känner fortfarande din lukt i mina lakan
men snart måste jag tvätta dem,
och då måste jag tvätta bort det sista jag har,

det sista jag har

och snart kommer jag glömma
lukten av ditt hår och
lukten av din hud och
hur din röst lät när du var arg på mig,
eller hur din röst lät när du älskade mig

tiden fortsätter att gå
men jag står till