Tåget drar förbi en uppställningsplats för legoklossar, skala 1:15. Ett kyssande par stänger dörrarna för omvärlden och jag får anvisning om var vi befinner oss. Skyltarna uteblir aldrig.

I fönstret reflekteras bilden av någon jag tror jag känner, mellan trädsamhet och puderljus minns jag saker hon gjort och draman spelade av henne, enbart. Hon var regissör, scenograf och rekvisita i tvåmansshow. Det kommer jag ihåg.
Men vem var den andra?

20.49.

På andra sidan gången bryts könsnormer i form av en pappa som dukar med rutig duk och servetter. Jag minns något mer.


Hon är vacker när skuggningarna i svart träder fram.