Koppel, kommando, kontroll,
trots detta ingen tydlig roll.
Lockelser i form av mynt,
uppnå andras behov av pynt.

Acceptans går ej att nå,
utan att egna värderingar i bitar slå.
Kreativiteten kapitulerar sällan,
men frestar långt in i fällan.

Trots ordningens illvilja,
förståelse med förakt.
Kan andra dessa känslor skilja?
Eller är de del av samma pakt?

På gränsen till obefintlighet,
dock så oerhörd.
Inte var det jag som smet,
blev av beständigheten bortförd.