vi var sjutton år
två vilsna själar
vi fann varann
i alla orden vi
begrav oss i
vi va så lika du och jag
men ändå inte
vi fann varann
när vi grät tårar
igen och igen
när vi inte visste
om vi skulle gå
sönder av ångest
som retade oss
bland alla nätter
och jag kan inte
glömma den gången
vi stog bara skrattade
i affären
för ingen visste vad
ville ha för godis
eller dricka
men till slut hitta vi något
som vi kunde ha
för att umgås
de är ett av mina starkaste minne
du är för bra för att vara sann
du är min hjälte när jag gråter
du torkar mina tårar i cybberrymden
du är allt jag vill ha
du är den renaste kraften
du är orken
du är hoppet, du är allt jag vill ha
för utan dig ingen jag
jag hoppas att våra händer
kan nå varann igen
och vi finner varandra
med skratt på ett cafe
pratar om livets vackraste delar
men även sorgen som förgör oss
gång på gång
men Linda, glöm inte mig,
ta vara på dig
för du är månen som segrat över livet