Tunnelbanan mot Hjulsta igen
Åker till Dig för jag hittar liksom aldrig hem
Bara dit andra bor och dit alla åker för att ha kul

Vi föddes för att dö
Mitt i sommarn allt känns som snö
Du kommer ha ner mig i golvet som att tappa en bläckburk
Tar så långt tid att städa upp
Lämnar märken på dina händer och på ditt golv
Så att du inte glömmer mig

Klockan är 12
Fråga mig hur jag mår
Jag ger dig allt ingen annan får längre

Du ser åt höger jag hälsar med fel hand
Du ser åt vänster jag gör likadant
Försöker möta din blick men den känns som en spegel så vänder bort min

Du köper presenter till mig fast jag fyllde år för en månad sen
Kollar på serier ensam igen

Trodde jag var viktig för dig
Ringer frenetiskt på din dörr
Men känns som du aldrig släpper in