Kom till mitt hus. En gång fyllt av glädje och världens ljus.
Kom och upplev rymden när ingenting står kvar.
Tyngden när man upptäcker att gamla minnen är allt man har.

Där i köket dansade vi stilla en höst. Ingen musik, bara
ljudet av din nynnande röst. När verandan snickrades under
solens blick.
Och den stora tacksamheten över allt vi fick.
Livet i huset var mer än gott, en dröm, fram till
dagen du gick bort.

Sorgen när minnet plötsligt inte räcker till.
Och bortglömd glädje när livet än en gång vill.

Kom nu till mitt skal, för jag ska fylla det med nytt. Men ett
ärr har inte läkt bara för att det är sytt.