Se filmen "Nise: O Coração da Loucura" !

Ett mirakel i konstvärlden i Brasilien
under -50-talet.

"Galningar" fick förtroendet av en kvinnlig doktor,
som vägrar lobotimera och ge ECT,
( som de säger i filmen "överkvalificerad"
för att leda arbetsterapin med schizofrena som
t o m sågs som kroniska och obotliga ) att börja måla.

I en scen där hon blir påhoppad och kritiserad
av en "kollega", en man som menar att patienterna
inte är där för att tröstas utan för att botas,
svarar doktorn att hon vet inte om de nånsin
kommer att bli botade men att de mår så
mycket bättre än hans patienter.

"Mitt verktyg är en pensel. Ditt
är en ishacka".

Vore jag också psykiater skulle jag i st f sövande
mediciner och dyr ECT-utrustning satsa alla pengar
på FÄRG och PENSLAR och DUKAR .

Betraktar man människorna på en
psykiatrisk avdelning som barn
så låt dem då för helvetes jävlar
VARA BARN och ge dem de saker
ett barn behöver för att utvecklas.

Kläder, skor, stövlar, make-up, smycken,
masker, färger, papper,
byggklossar...lera...
rubbet !!!

Inga order, inga exempel, inga mönster !!!

I andra hälften av filmen får människorna där
varsin hund att ta hand om. Så självklart !!!

Filmen är underbar. Doktorns tålamod
och människornas behov att visa sina
innersta tankar, bilder och känslor
utgör ett lagarbete man sällan eller aldrig
ser i svensk psykiatri år 2017.

Man måste slåss
för den tid
man lever
i.