... ångbåtens visselpipa
varje gång passerande förbi mig...

Klänningar klädda i blommor
flerfärgat hår fladdrande i vinden
likt oförutsägbara moln
de vinkar varmt åt mig...

killens utsträckta hand
han hoppade upp på räcket
med ett leende över hela ansiktet
han ropar
vågor avbrytar och dränker hans röst...

och jag skrattar till svar
och dyker ner från piren
han hoppar också i
till stor förvåning för alla...

men de vet inte
Mälaren är inte så bred
på platser för oavsiktlig kärlek!