Den generation jag tillhör har haft en stor svaghet, och brist på fasthet.

När det gäller sin avkomma, så har många curlat sina barn så till den grad

att de inte behövt ta eget ansvar.

Ofta har barnbidraget satts in på ett konto, som barnet kan ta del av vid 18 års ålder.

Om barnet studerar vidare har man hela tiden matat på; trots studiebidrag och studielån. Ofta har man tänkt: "Han/Hon ska inte behöva ha det som vi hade!"

När det blir aktuellt med egen bostad, så är föräldrarna där och köper en bostadsrätt.

Tiden går och föräldrarna börjar bli gamla. Då skriver man förtida arv och då blir det ett pusslande med summorna. För när föräldrarna har gått bort, så kan det bli en fejd mellan deras barn om den ene fått mer än den andre. För enligt lagen ska de ju få lika mycket. När ett förtida arv är skrivet så kan ju ett sådant börja utskiftas redan medan föräldrarna lever, och detta faktum kan skapa ekonomiska problem för den kvarvarnde maken/makan om en av dem skulle avlida.

Maken har avlidit och makan blir kvar i en alltför stor lägenhet pga makens storhetsvansinne, och dessutom är den utskriven som förtida arv till ett av barnen. Det andra barnet har redan fått en stor bostad uskiftad som förtida arv.

Nu sitter då änkan i en för stor bostad vid hög ålder och dålig hälsa. Barnen; en son och en dotter har redan sugit ut allt, och bryr sig nu inte om sin mor  på något sätt.

Jag kommer att tänka på den så kallade "Arbogakvinnan", Möller, som hade en flyktingkille till hjälp för att mörda  sina föräldrar och sin förre man. Och dessutom tecknat en stor livförsäkring för att få ut pengar.

Fallet med denna kvinna är kulmen på det här curlandet som pågått i landet. Hon var en sådan som fått allt vad hon pekade på.

Men så där går det, när inte haspen är på !

Det finns en benämning på människors avkomma som är sådana: Avskum !