du ser inte genom allt som jag ser
du har inga ord så jag pressar dig mer
du vet inte om allt som du tänker
du lever i dimman som skinande skänker
den trygghet du virar dig om runt i natten
du blundar så hårt och drar över hatten
de finns inget äkta i din fantasi
du vägrar att prata med ärlighet i

du vill passa in
du färgar dig blå
du frossar i smör
så din aura blir grå

du vägrar att hoppa
du bara förnekar
hel medelsvensson
så skickligt du pekar

så allt är mitt fel?
så jag är bråkig?
är jag för känslig?
du formar mig tråkig

jag passar inte utåt när
jag står ut inåt och jag svär
jag vägrar att forma om mig där


säg tack men nej tack, det är inte jag
jag gör som jag gör dock ej som man ska