Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Poem

Jag sitter på min veranda och skriver poesi i skymningen.

Betraktar solnedgången.

Plötsligt skyfall.

Regnet piskar den spegelblanka sjön grumlig.

Mina tårar blir till musik.

Jag gråter blod.

Jag ser röda rosenblad ligga utströdda över en naken kvinna.

En orakad man rullar tobak med smutsiga händer.

Känner smaken och doften av kaffe och tobak.

Dunkla förnimmelser från en förlorad värld.

Ett glas rosé blänker i kvällsljuset.

Munter musik i bakgrunden.

Glassplitter i min hjärna.

Fjärilar dansar uppe bland lövverken.

Troll i skogen.

Tapeterna viskar.

Jorden skälver.




Fri vers av Joakimnordbrandt
Läst 242 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2017-10-11 18:05



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Texten drar läsaren in i olika möjliga val: skall man använda flanör, voyeur eller observatör. Mitt val blir voyeur eftersom Dina ord bildar känslomässiga semantiska fält, blir mer än själva orden i sig. Det beror förmodligen på att du väver ur Dig själv och på sätt blir märkligt sann, trots att allt yr som en virvelvind, men ändå hinner orden fastna i sin utandning. Snyggt!
2017-10-12

  Goraxy 89 Orion VIP
Väl fångade stämningar. Man kan känna vibrationerna av fjärilsvingar land lövverken - Tårar kan förvandlas till musik om man vill - En livssymfoni (i hur många satser?) kanske i d-moll? Trollen finns överallt (också här på poeter) En del har för mycket glassplitter mellan öronen - Men ditt Poem är FANTASTISKT !!!
2017-10-11

    ej medlem längre
Ja, helt underbart magisk realism när den är som allra bäst. Och känslan subtil och suggestiv!
2017-10-11
  > Nästa text
< Föregående

Joakimnordbrandt
Joakimnordbrandt