Gränsen för Din skönhet
finns i mitt öga
i kraften av själens spegling

När jag stillar sinnet
och låter världen som Du skapat
flöda in genom hjärtats klaraste prisma,

vad är då inte vackert?
vad får mig då inte att jubla?

Det kan vara vindens smekning
i vallmons skörhet

tonen som vibrerar i samklang
med det väsen som är jag

rovfågelns höga flykt
vid havsbandet

ansiktet som möter mig
med Dina ögon

Din skapelse är
hänförande vacker


när vi är öppna



ya Musawwir, ya Musawwir