Står och ser ut ibland människorna
Där de trampa fram i takt i led efter led
Ser in deras ögon som inte är blå eller bruna.
Nej det blänker som svart reaktion utav grafitgrått och svart.
Alla med samma döda blick
Vet inte vad jag ska ta mig till
De ser ju bara det som de måste se

Det går ryckigt fram, programmerade att endast
Se det som ser till produktionens bästa
Vad tar poesin och kreativiteten vägen
Jag kallar de människor jag som produktionsenheter
Människorna med masker går på
Vaknar och är kallsvettig
Är det så här det ska bli

Utan poesi och kreativitet