Allhelgonadag - dov är din ton,
sorgstämda dina strängar.
Året har hunnit till vinterbron
med frostbrända åkrar och ängar.
Skogen står så naken och kall,
sommarprakten är falnad och all,
nu väntas kung Bores drängar.

Allhelgonadag - mörk är din sång,
sorgfyllda är dina timmar.
Plågsam blir saknaden, ännu en gång,
när allhelgonaljusen glimmar.
Minnena kommer så tätt inpå,
men skänker en smula tröst ändå
i tunga allhelgonadagstimmar.

Ingvar Björkdahl