Den missanpassade mannen han går på lövfyllda vägen
Han njuter av solen fast, i huvudet pågår ett krig
Han njuter nog mer av rösterna än av solen
Men han vet att han är beroende av ljuset
Men han är rädd att bli en ”Svensson”

Den missanpassade mannen bygger hjärnfigurer
Som lägger upp bilder innanför hans ögon
Han snubblar till förblindad av figurerna är det ända han ser
Han är van han med att ramla
Men klarar sig oftast upp själv

Den missanpassade mannen är van vid blickar
Han kan ju inte gå rakt, han är nog full.
Men han bryr sig inte, han kan tvärtom vara humoristiskt
I sitt sätt att se på hela situationen
Nu är han hemma och kan, skriva och skiva

Den missanpassade mannen skriver
Det kanske är omvänt, människorna lever kanske är psykfall
Han är i behov att öppna en ventil
Det gör han vid datorn är att skapa sin historia
Helt fokuserad på att skriva