har alltid ramlat med ett steg före
marken tyst
så enkelt att sjunka in i

jag är kvar
bara för dig

med skuld och med en förtvivlan
ilska och medkännande

rädsla för sanningen
viljan att börja om igen
allt vi kunnat bli
nu när tystnaden tagit vid
med poesi tystas impulserna


vill tänka nytt med nya färger
nyanserna som gör oss starkare

kanske behöver vi mer tid
för tiden är inte vår fiende längre
förlåtelse är den sanna vännen

men jag är kvar och tänker på allt vi kan bli
för mitt hjärta ljuger inte
när slumpen uteblir