Likt en vilsekommen fågel
med en vinge som mist en fjäder
svävar jag här på jorden.

Längtan till det fullkomliga
gör sig påmint alltmer.

Härdar ut, för trots allt finns det glädje
när jag landar vilande på en gren
innan jag fortsätter min färd.

Färden är livet och med min skadade vinge
dalar jag till sist likt ett visset löv
till marken.