Jag vilar nu i en större famn
Än jag anade fanns
En livsmuskel bultar
I takt med stormen
I mitt ena bröst
Det som andas fritt
Det som mjölkas på ord

Rosbädden sjuder av liv!

Varje atom i min kropp viskar
Att vilan är berättigad
Skulden är betalad

Trasorna är skitiga
Men trots allt mina!

Inunder ärrad hud
Finns sjungande vävnad
Segervisst blod
Ett hjärta som ser
Som vet att det ser

En gång såg jag mig
I skuggan av er andra
Idag ryms färg och ljus
I vartevigt eget andetag

Jag vill slå rot
I denna tidsförmörkelse
I denna glänta i evigheten!