Växtvärken vilar i min rymd
I blodig famn
I stormig existens
I slitet sinne
I min himlakropp
I detta lilla hörn av världen

Min gnistrande ängel
Du la tiden i min famn
Lärde mig ett språk
Jag trodde var utdött

Du bar min längtan
Över stadens hetta
Genom samtidens brus
Och skållheta myter

Du fanns!
Jag såg det bara för sent

Du krävde vakenhet
En kropp och vita lakan
När allt jag kunde ge
Var likfärgad saknad

Vänd om i min gränd
Gatstenarna är lena nu
Smidda i skärseld
Av våldsam ömhet