Dagarna rinner ut i evigheten.


Vi bara slösar bort dem.


I ren korkad stolthet.


Vi kanske inte har så många dagar kvar.


I evigheten.


Ändå så strider vi.


Jag förstår inte varför?


Jag försöker med hela mitt hjärta att förstå.

Hur pusselbitarna skall passa.


Det enda jag vet.


Är att kärleken.


Är ett brutalt monster.