Hägnet fortsätter krympa,
spetsarna poleras.
Mitt hjärta hon stympa,
huden penetreras.

Smärtan får mig att kräka,
rycker mitt hår.
Såret kommer aldrig läka,
karvade för djupa spår.

Hon önskar det simpla,
inte passion.
Bara sitta och pimpla,
ingen friktion.

Jag ville ta din hand,
uppåt och nedåt.
Knuffat mig av strand,
i punkterad livbåt.

Futurum dig upplysa,
du ock nalkas hit.
När luften börjar pysa,
kommer jag inte komma dit.