Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vatten

Även om jag inte får taget om dig, ska jag aldrig släppa taget om dig.
aldrig, aldrig, aldrig.
Jag ber dig, ta mig till vatten. Så jag kan visa dig, visa dig hur du är.
du är någonting jag inte klarar mig utan,
någonting som gör att man torkar ut om man inte får det.
Du är som plast, man ser inte igenom dig.
Man hittar aldrig din personlighet.
Jag önskar att du var oförstörbar glas.
Så jag kunde se rätt igenom dig.
Att du var dig själv, att du aldrig gick sönder & aldrig brister i gråt.




Fri vers av Jessikalbertsson
Läst 318 gånger
Publicerad 2006-06-01 18:07



Bookmark and Share


  stefan.g
Orden andas känslofylld kramp och vånda, i hopp om att någon man älskar skall förbli en fast egendom, som blir i ett tillstånd att behaga och till mötes gå. Kärleken mellan två är inte så. Trots denna förmildrande utläggning finner kärleken ingen gräns för vad ett hjärta så söker. Kontakt och åter kontakt. Det är vad dikten kanske handlar om, och det framkommer väldigt starkt i liknelser om vattnet. Det starkaste som dikten framhäver är viljan att inte släppa taget och kanske oron att det nog blir så. En liten kommentar om det sista i ordet gråt som finns i slutet av dikten. Tårar är bland det vackraste som finns (tycker jag), ett uttryck vi Män använder alltför sällan.

Dikten andades, vilket är gott, det är väl det som är det fina i just denna dikt. Tack för läsningen!
2006-06-01
  > Nästa text
< Föregående

Jessikalbertsson
Jessikalbertsson