Jag må ha massa världsklass gitarrer.

Men min Levin.

Som jag köpte 1982.

Är den bästa jag har.


Och.


Den enda som kan.


Stämma den på riktig.


Med äkta gehör.


Är endast jag.


För bara jag vet hur den är intonerad.


Min älskling.

Hon som älskar mig.


Och delvis föll min nuvarande fru.

Just då.

När jag kom in efter Paris.

Långhårig med Wella i håret.

Med just denna gitarr i näven.


Det var då.

Jag och min kvinna.


Blev evigt limmade till varandra.


Och.


Måste säga.


Att det är ett jävligt hårt lim.


Satan.


Vad vi är hopklistrade.


Av den evigt märkliga och stundom vackra kärleken.


Och


Lika mycket som jag längtar till min Levin.


Lika mycket längtar jag efter hennes gudabenådade.


Varma kropp.


För jag vill inte frysa i livet.


Jag vill bara ha min kvinnas värme.