du har all rätt att tro det värsta om mig
fundamentala brister granskade

100 sms till dig senare utan att skicka ett enda
på nyårsafton
på nyårsdagen
idag 2 jan

har kvar glitter i skägg från ögonlocken ramlat ner
valde bort guld till brons
hade värdelös haft en färg hade jag nog tagit den

i mina sms fanns
lyckohälsningar
vänskapliga
där jag till och med önskar en lyckosam framtid där jag varit nitlotten

om vad du är och betyder för mig
fortfarande
att mitt hjärta inte vill sluta slå för dig
att jag tvingar mig annat för att jag måste
lämna dig ifred
skrev du

darrar
skickar inte
fortsätter att skriva


ord som beskrev hopp, du och jag framtid
att jag ska fortsätta vara någon som gör mig lycklig
att jag lovar att fortsätta något som jag påbörjat
kanske inte med dig, men inte heller mot dig


att se fram emot att mötas som vänner, stärka varandra och ge varandra omtanke.
tanken får mig att svindla av svartsjuka
men detta är visst att vara vuxen


mest av allt mina ord om att jag är glad för din skull fast att det blev som det blev.
Om jag tar bort oss från sociala medier, var inte för hård mot mig då. Det är bara ett tecken på att jag fortfarande älskar dig och inte klarar av det liv som jag gärna ville leva och dela med dig. Kanske blir det inte så jobbigt att se dig gå vidare med en annan med tiden. Om jag inte längre finns, så är jag ok. Jag ska göra mitt bästa för att inte falla för den impulsen.

jag kanske står bakom i kö och väntar
men inte för alltid

flörtar kommer och går
än så länge jämför jag dem alla med dig
men inte för alltid

det kommer att blekna till slut
kanske det har gjort för dig
det vore mest logisk så
det borde det ha

eller gör du precis som mig?

oroa dig inte för mitt jobb
jag klarar mig nu
så dina mammakänslor behöver inte ta överhand

din omtanke finns egentligen i allt
jag saknar dig så mycket i mitt liv bara
som vän, som älskare, som whatever
livskamrat

jag bara saknar dig så

min symbios
jag har förådit dig


mina ord, om vad som verkligen hände
sanningen
den enkla varianten
den svåra varianten, komplexa

mina ord, om saknaden

mina ord som istället skapar skuldkänslor inom dig

jag bedragare
jag svek

mina ord
så många
inga skickade


samtidigt ser jag på din arrogans och tystnad
som lär mig om hur jag har betett mig

min egen spegelbild
så här skulle det inte bli

att trots allt lära sig, längta efter nya gnistor
kärleksfulla att kunna vara glad för en annans skull
för tänk om du verkligen NU har hittat ditt livs kärlek
då skulle jag vara glad för din skull
försöka i alla fall

kanske inte riktigt än


kanske aldrig



jag skulle ju ta chansen
om jag fick den
igen
med dig


men det är ok
hjärtat slår, ibland stannar den
och tvingas att slå ett slag för er också, nu

jag vill se dig le
helst av allt med mig
och om det leendet aldrig kommer att bli med mig mer
så får jag acceptera det nu

det fina bleknar snabbare än en bruten rot som osar sig in i medvetandet och smärtan gör så att man aldrig längtar tillbaka
går vilse i något som först var så rent och lättande

det gör för ont
helt enkelt

feg omogen och precis som mitt ex
ord jag kastade ur mig
jag pratade om mig själv
minns det du sa till mig
- vi möts igen när vi båda är redo för det

dealbreaker blev jag dock efter ditt formella förslag att avbruta

min vän
finaste världsliga viktiga vän
om än 4 dagar med dig
så har vi nu lärt oss

jag väljer att tro gott om dig
hos dig skulle jag få guld och gröna skogar
men jag tittade mot en annan äng

ingen gjorde något med flit
den 26e hände ingenting
du har mitt ord på det!
men att ens ha haft tankarna är illa nog

och tiden efter det var destruktiv
Ångest, psykoser, självmordstankar
onödigt


men det är ok
med vad som än händer 2018