”Jag har blivit chef”
skrev Birger i sitt bref,
han stavar det med f
till vår medeltida träff

För Birgers personal
kan inte lida kval
av det de inte ser
av hans medeltidsmanér

Det ingen av dem vet
är Birgers egenhet
att klä sig i korsett
och linnen och rosett

och hälsa som honnös
på kreti och på plet
och dansa i plörös;
det är hans hemlighet!

I klubben som vi har
finns inga gränser kvar
Här är man ung och fri
som könet inuti

Här får en gubbe vara dam,
ordningsmänskan bli flanös
och inte längre stramt
stoltsera framåt som valsös

Men för Birgers personal
är han småsint, snål, banal
som styr och ställer med förtret,
ja, enligt de som vet

Vad de inte känner till
är att samme Birger, styv och stel,
som alltid kallats "farbror grå",
har både färg och rokoko

Ty i Birgers fantasi
är barocken ej förbi,
en tid då allting var perfekt
och själva skicket var korrekt

För 1500 fanns ej LAS
eller arbetsrättsliga förbud,
för då lydde man sin bas
med plikt som om hen vore Gud