Vi bildade vår fläta
med ord som får oss att
fräta

Vill vila på en bädd av dun
där det är okej att vara ett litet
fjun

En bädd där jag ger styrka till mina vingar
där vi med vänligheten tiden tillbringar
och våra hjärtan lär känna varandra i
timmar

En mjuk och skön bädd
där jag inte är
rädd

Vill höra dina ord mjuka och klara
dina omfamningar helt
underbara

Dina mjuka och kloka ord
vid vårt gemensamma
bord

Jag nu har tagit loss vår fläta
håret hänger och dinglar
Jag ger styrka till mina
vingar

Men jag har ej kammat håret än
ty rädslan har redan trängt sig in för
längesen

Jag har ej kammat detta hår
ty rädslan är för stor
det känns som den består

Ja jag har ens inte funnit
någon kam
till denna rädsla
så stark som trädets
stam