han förtrollades av ljuset
han grep efter det gråa, svarta ljuset
det undanglidande snärjde hans själ

opolerad
oborstad
sökte han skönheten

han såg den i stormen
i orkanen
i störtvågen

han var ansatt
av en obeskrivlig ensamhet
som han la i rytande hav

solen var hans gud
han sökte genom vattniga dimmor
kom han nånsin fram ?

havet var hans moder
ljuset var hans liv
vraket var hans sätt