Vi ses inte på flera månader men
varje gång i ett enda ögonkast ser jag
att du är ledsen.

Du går förbi med blicken riktad framåt.

Jag står still med blicken riktad inåt,
förundrad varför du aldrig stannar till.

Speglingen, är förkrossande och skärvorna
vi delar får de inre såren att blöda.

Vad är meningen i meningslösheten...........