Timmar dunkar högljutt i väggen.
Försöker att få mig mer stressad.
Ser människor från mitt fönster
de är klara med sina val.

Själv har jag inte ens hunnit välja strumpor.
Min säng har blivit som en sträckbänk.
Det blir mer och mer plågsamt att ligga i den.
Jag hör skratt utanför mitt fönster.

Att inte kunna välja gör mig sjuk.
Att inte kunna veta gör mig förtvivlad.
kanske jag snart krossar mitt fönster.
Tar ett stort steg och hoppar.