Jag svälter ihjäl på platsen där jag lärde mig
att det inte finns nåt att värdera
bara skrumpna minnen av vaggsånger
mamma sjöng falskt i ett litet öra

Inget vett att tigga om plats
bara motivation att ilskna,
hata bortglömdheten
och sen en vecka av att supa

Men snart blir de varse när jag rånar och plundrar
när jag inte har nåt annat val
än att bli sedd av de värnlösa
som springer och blundar bakom kärleksprat

Brottas med magknipen och sorgen
att sitta bakom fönster ingen såg igenom
och skrämmas ska de till att se mig
jag ska inte vekna innan jag vunnit allt

Men så plötsligt jorden på en kyrkogård ropar,
och gravblommor viskar
"Kom och lägg dig och sov
kom och brottas i en evighet med ditt samvete över allt du gjort"