Tillfället, Innan tåren har fallit, innan andan har tappats,
innan steget har landat,
är Du.

Allt, men ingenting,
du är det klockslag som får tiden att gå men som inte har en egen siffra,
Du är världens all yta i tankespektrat när någon just sagt: "gissa!".

Du är en gränslös millisekund, en minimal infarkt, ett hopp, en gnista och ett djup,
Du är en höjd, en himmel, ett hav, en rymd, plan mark och ett stup.
Du är kyla, värme, svindel, lugn, harmoni, stress, början och slut.

Du är minimal, oändlig, allvetande, vilse, förvirrad, gammal men ny,
Du är galaxer, atomer, ingenstans, överallt, metall, bomull och bly.

Du är en kyss, en tår, en önskan och en dröm, fast sann.
Du var min, du var allt, men så släppte,
jag,
din,
hand.

Så fri och levande att varken stolthet, skam,
eller skuld hinns finnas till,
Så impulsiv och spontan att tanken på tid,
- står still.

Så, sakteligen tinande in i verkligheten; så omfamnar snöflingan marken,
Så,
vaknar en vilande tanke,
när dagens alla klockslag, slår en dröm blodig, emot sargen.

Helt, enligt spelets alla regler,
inom ramen av ett liv som levs.

Helt, men i bitar,
går människor omkring och tänker,
på hur allting, inte blev.