Redan medlem?
Logga in
En dikt om det vardagsnära.
Törst
torr och förkrympt på rostfri bänk törstade efter nåt att släcka törsten med torr som en öken tänkte den plötsligt någon greppade höll under rinnande kran befriande vattendroppar sög i sig så mycket det bara gick blev stor och mäktig i nästa ögonblick kramades den om tappade nästan allt vatten vad gjorde det dens törst var släckt låg mätt och belåten på rostfri bänk igen
de kallar mig "Svampen"
Fri vers
av
Öknens Ros
Läst 209 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2018-03-18 17:40
|
Nästa text
Föregående Öknens Ros |